Lyx

Lyx...

Att göra ingenting är lyxigt.
Att betala folk för att göra saker som man egentligen borde göra/orka själv,
är lyxigt! Att vara lat är den ultimata definition av lyx.

Lyx är:

Att lämna av en ikea-kasse med smutstvätt på det lokala tvätteriet på morgonen,
för att senare på kvällen hämta tvätten ren, torr och vikt!

Att stoppa in all jobbig i disk i en diskmaskin och bara trycka på en knapp...

Att lägga sig småfull i baksätet på en taxi, istället för att försöka kämpa sig hem kommunalt på nattbussar och tunnelbanan (inga problem i Sverige dock).

Att äta frukost, lunch och middag ute!

Lyx har ju inte så mkt med hur mycket pengar man har.
Utan mer hur man använder (slösar bort) sina surt förvärvade slantar.

Nackdelen med att leva för lyxigt är ju att man lätt blir fet, otränad,
ostimulerad och ännu latare... Blir till slut en ond cirkel!
Till slut blir även den lättaste uppgiften ett otroligt fysiskt och
psykiskt jobbigt uppdrag...
Tog mig 4-5 tim att städa min 16 kvm stora lägenhet idag.
Var tvungen att ta 20 min raster var 10:e minut för att det var så tråkigt...
Att ta tag i sitt liv, slänga soporna på vägen ut, gå tillbaka in och hämta ett paraply om det regnar, brygga sitt eget kaffe och ta på sig nya strumpor varje morgon är saker man knappt klarar av längre...
Det är lyxens mörka baksida...

Pet Shop, mobilt...

Pet Shop Boys

Add to My Profile | More Videos

Pet Shop Boys, Dolphin och bakfylla på jobbet!

Började dagen,lätt bakfull...
Var avtackningsfest för 2 på kollegor.
Försökte prata danska och kasta in lite sköna danska ord i min mystiska skandinaviska. Slutar alltid med att man snabbt övergår till engelskan!
Bakfylleångesten försvann innan jag ens hann upp ur sängen! Sandra/Simon/Sara hade gratisbiljetter till Pet Shop Boys... Ja, Pet Shop!
Ett band man ofta velat se, men som aldrig skulle betala för! Att jag inte var första-valet spelade hellre ingen roll...



Konserten var på andra sidan stan, i mina kvarter.
Det dracks öl på tunnelbanan, något man kan göra i England utan att skämmas... Kanske inte världens grej, men väldigt avslappnat.
Väl inne i the Hammersmith Apollo, var det fullt.
50 tjejer, 2948 medelålders-bögar och jag och Simon.
Var en fantastisk konsert/show. Pet shop har ju fantastiskt många hits...
Fick välja mellan att dricka öl eller köpa en turné-tshirt, blev tyvärr öl.

Efter konserten mötte jag och Sandra upp Johanna Mini (min antagonist, som kanske övergått till kompis? Återstår att se), som var på besök, och hennes kompis Ebba som är en av oss 200.000 svenskar som bor i London. Första regniga stoppet blev Jaguar Shoes / Old street. För starka drinkar, läskigt starka... Bartendern vill vara snäll och fyllde på med whiskey varje gång efter de 3-4 första klunkarna! Mina funderingar om att hon MÅSTE vara kär i mig avfärdades snabbt av de andra... Har tydligen för bra självförtroende för mitt eget bästa!?
Vid 01.00 tändes alla lampor och skräcködlorna visade sina rätta jag. Finns ju en poäng med dunkel belysning på klubbarna i England...
Jag och Sandra övertalade resten av ligan att åka till baren the Dolphin i Hackney. Hackney är en mystisk stadsdel i östra London, ett sånt ställe där man inte vill hamna i fel gränd! Fantastiskt ställe på många sätt. Finns inget liknade i Sverige.

Dolphin är ett magisk vattenhål! Sunkigt, för mycket folk och öppet till 3 på en söndag i ett väldigt slitet område. Snyggt, trendigt folk. Mer drinkar och djupa diskussioner med engelsmän om hur otrevliga vi svenskar är. Efterfest hos Sandra, och som ensam kille förde man ju snyggt och världsvant in samtalen till bajs-diskussioner och annat omoget. E-festen slutade vid 7.
Sov nån timme och åkte direkt till jobbet. 1 1/2 timme, bakfull på buss och tunnelbana. Coca cola och en påse nonstop till lunch! Länge sen jag varit så bakis på jobbet...

Marcus berättade att han ska sluta på jobbet, tror det är oficiellt. Peter hade sin sista dag och Danni flyttade hem till Danmark. Är väl typ bara 2-3 kvar som jobbade när jag började på Kanal5. Kanske inte så konstigt, men men...

Funderar på om man kan äta köttfärssås och ris? I Skolan fick man ju ris till chilli con carnen... Kan ju inte bli helt fel?

12-timmars dygn!

Om man börjar sin lediga fredag med att dricka alkohol på en gång, eller iaf efter att man lämnat tvätt och ätit frukost på starbucks.
Då känns ofta hela dygnsrytmen lite suddig och man hamnar i en annan dimension... Vid 8 slutar festligheterna, som hållit på sen lunchtid. Redan då kändes det lite som att mini-dygnet var slut! I säng full som en kastrull för att sedan vakna upp en timme senare, gå och hämta tvätten på tvätteriet fortfarande full (21.00). Hem igen, slammra med kastruller, försöka laga middag. Upp en våning för 2 snabba öl, tillbaka hem med 2 avsnitt Lost(22.00), sen i säng igen. Vakna 3-4 timmar senare bakis (02.00). Dricka vatten och slösurfa, skit på tv, alla andra är ute på krogen... Prövar av oförklarlig anledning på att göra hushålls-sysslor naken...
Typ vika tvätt och diska! Jättekonstigt, överskattat och obekvämt.
Flytta-hem-fest imorgon lördag i Chiswick...
Peter och Danni ska firas av, och skickas hem... Förhoppningsvis blir det ett tradionellt dygn, med en skön sunk-engelsk bakfylle-brunch i vårsolen på söndag!

Inte ung längre...

Klockan är snart 3 på natten.
Kan som vanligt inte sova...
Är väl inget nytt, men nu när man bor ensam finns det ingen som tvingar en att gå och lägga sig på kvällarna...
Har ju haft konstiga jobb med konstiga arbetstider i 6-7 år och alltid klarat av det, tills nu!

Vaknade 15.00 av att Erica min kollega ringde och väckte mig!!!
Somnade väl runt 2 vilket betyder 13 timmars sömn...
Hade för första gången på säkert 10 år inte vaknat av väckarklockan...
Skulle ju egentligen börjat jobba 14.30. Så det vara bara att borsta tänderna och springa ner i tunnelbanan.
Paniken och ångesten som omedelbart befanns sig handlade inte om att jag skulle vara 1-2 tim sen till jobbet.
Är andra gången på snart 2 år som jag är försenad...
Utan mer om att de verkar som att kroppen och hjärnan inte vill vara med längre.
Har jobbat skift i London i 1 1/2 år.
Bristen på struktur och ordning börjar väl ta ut sin rätt på kropp och själ.
Börjar 05.00 vissa dagar och slutar jobba 24.00 andra dagar.
Allt huller om buller...
Äter aldrig frukost, och glömmer ibland att äta middag! Lunchen intas allt från 9-10 till 16-17 beroende på skift, ork och humör...
Dricker för mycket kaffe och snusar mest hela tiden.
Sitter hela dagarna i en stol som jag slött sparkar runt som en rullstol i kontrollrummet för att jag inte orkar röra på mig.

Är rädd för mig själv, litar inte längre på min kropp...
Hoppas jag kommer upp i morgon bitti. Ska ställa 2 alarm och lägga den vibrerande mobilen i en kastrull.
Kanske dags att styra upp sitt liv nu på fredag när lönen kommer, köpa ett par joggingskor eller något annat hälsosamt, värdelöst tråkigt...

Utdöda ord...

Nu har man blivit så pass gammal att ord man använde i sin ungdom inte längre används eller existerar...

FREESTYLE


Såg en man på tunnelbanan! 35-40 år. Ond blick, småfet, för korta byxor och en sliten brun gammal skinnjacka!
Såg ut som en klassisk seriemördare som fortfarande bor hemma hos sin mamma.
Det roliga med honom, (seriemördare brukar ju inte vara särskilt roliga) var att han hade en dinosaurie-gammal freestyle i skärpet och såna där otroligt skräpiga hörlurar med ett metallspänne över hjässan.
Ur hörlurarna strömmade någon mystisk euro-techno...
När jag lyriskt skulle berätta för mina kollegor om min upplevelse använde jag för första gången på säkert 5 år ordet "freestyle".

Ballerinakex och metalldetektorer...

Att åka till Ikea här i London är något speciellt, en stor händelse!
Så i veckan när en kompis skulle åka frågade hon om jag ville ha något.
Kändes inte så viktigt eftersom jag precis hade varit i Sverige.
Men varför inte...
Blev så sjukt sugen på kakor när hon frågade,
-ja, köp såna där ballerinakex.
Timmarna gick och jag tänkte på kakorna hela tiden.
Senare på kvällen blir jag helt stum och vit i ansiktet när hon lämnar över kakorna!
AHHH!
Var ju inte alls såna jag ville ha!
Ville ju ha dem med sylt i, inte de här gamla tantkakorna med choklad i...
Visar sig att jag hade drömt om Singoalla hela dagen, men förväxlat det med Ballerina.
Visst, ballerinakakorna är goda, men kan inte hjälpa att tänka på singoalla varje gång jag tar en kaka.

Sen idag när jag motvilligt släpade mig ner i tunnelbanan mot jobbet (3 stopp innan Heathrow) så hade de satt upp en provisorisk METALLDETEKTOR där 4-5 poliser gjorde klassiska flygplanskontroller.
Av diverse anledningar var det bara vissa som var tvugna att gå igenom den!
Jag slapp...
Såg väl inte tillräckligt farlig ut...
Det läskiga är ju inte maskinen i sig, utan att de hux flux hade tagit dit den.
Som om de hade fått något tips om att det var något på gång?
Ofta vet ju polisen mer än vad de berättar om för allmänheten.
Var kanske inte den roligaste tunnelbaneresan jag haft...

Det skrivs inte så mycket larmrapporter om saker och ting i England som man kan tro! De försöker mer att fokusera på det sakerna som är bra...
Inte som i Sverige där vi får skrämmande löpsedlar varje dag med domedags-profetior och rikslarm om allt! Precis som i USA.
Kanske för att de Engelska folket skulle tappa livsglädjen om det skrevs om allt hemskt som händer här varje dag, händer ju ändå sjukt mycket skit här!

Kanske skrivs det så mycket i Sverige för att det faktiskt är förvånansvärt lugnt och säkert där... Och kanske sneglar man lite för mycket på den amerikanska media-modellen. Som går ut på att skrämma upp folk, för att förena folket mot utomstående fiender och skapa förtroende för de som styr och ställer i landet...

Lever hellre i ovisshet än i konstant rädsla!

Krönikörer/kritiker...

Avd. Världens konstigaste jobb!

Krönikör, kritiker, ensam, tragisk, avundsjuk, fåfäng!
Kärt barn har många namn...
Undrar hur många som i lågstadiet hade krönikör/kritiker som drömyrke?
Som jag förstått det är det oftast misslyckade författare, journalister, artister och musiker som blir kritiker...
Bara namnet kritiker är fyllt av negativ energi...

Värst av dem alla är nog musik-kritikerna!!!
Hur de så poetiskt bygger upp en drömvärld om dessa musikaliska, poetiska och övermänskliga musiker, eller hur de utan några som helst anledningar kan såga en artist utan några som helst belägg!
Musiker som mest sitter och knarkar, super och försöker hitta på nya sätt att kunna rimma på kärlek!

Tyvärr börjar man närma sig ålderns höst, börjar bli gubbe.
OCH man börjar bry sig över vad dessa stackars människor skriver!!!
Quetzala Blanco som för övrigt inte gör särskilt djupdykande eller intressanta artiklar utan mest skriver skvaller-artiklar om typ Lindsay Lohan och dylikt.
Denna Quetzala skrev om Tori Amos nya skiva, eller rättare sagt sågade den vid fotknölarana...
Enligt henne skulle hon ha lagt ner karriären efter Cornflake Girl...
Blev så arg när jag läste det!
Självklart ska alla få tycka och tänka fritt och öppet!
Men varför ger man detta uppdrag till en person som med facit i hand hatat allt Tori har släppt sen 90-talet?

Självklart finns det undantag även i musiker-kritiker-kåren!!!
Är en sann glädje att läsa om Carl Reinhodtzon Belfrages korståg mot Kent!
Hur han jämför dem med Gyllene tider och sågar deras "poetiska texter".
Han vågar som enda kritiker i Sverige tala illa om Kent.

Kent / Musik non stop.

-Jag sa upp mig för att fånga lite sol
och jag flyttade mitt skrivbord och min stol.

Kanske det finaste textraden nånsin skriven, snyft...

Jag stöder Belfrages kamp emot Kent!

Efter dessa kritiska rader kan man väl bara konstatera.
Att kritisera är mänskligt och något som alla gör!
Vissa har turen att kalla det sitt jobb.
Kanske är det världens slappaste, bästa jobb!

Podd-tv

Har blivit besatt av podd-tv!
Allt efter att mamma gav mig min fina, fina nya vita video-ipod i födelsedagspresent så har jag varit besatt av SVT:s podd-tv...
Tittar på allt! Aktuellt, rapport, updrag granskning osv...
Känns lite lustigt att sitta där på bussen och tunnelbanan och titta på video. Känner mig lite som de ensamma, tragiska människorna som sitter ensamma på caféer med sina laptops och försöker se busy ut...

Väntar på att resten av Sveriges tv-kanaler ska börja med podd-tv!
Men det verkar ju bara vara SVT som vågar, tar sig tid och lägger ner pengar på ny teknik! Medans de kommersiella skär ner och snålar.
Om folk visste hur gammla system och utdöd teknik de använder sig av skulle de nog vänta några år med att köpa HD-tv, ja t o m widescreen-tv...
Konstigt att de kommersiella/privata kanalerna ligger efter med ALLT och fortfarande lever kvar på 80-talet! Verkar ju vara en av mycket få branscher där den privata sektorn ligger ljusår efter den statliga...
Kanske för att de inte är ett dugg intresserade av teknisk utveckling, utan att bara maximera/optimera vinsten...
De skulle med lätthet sända myrornas krig mellan reklambreaken om det genererade samma vinst!

Tacka vet jag Hyland!

Trött, trött, trött...

Klockan 04.50 sitter man då här på jobbet i London igen. 10 dagar har gått sen senast... Man undrar om det är någon människa i världen som funkar normalt så här tidigt på morgonen? Att man blev av med en timme från Sverige direkt när man klev av det ALLTID försenade sas-planet på Heathrow igår gjorde väl bara saken ännu segare...

Sitter ändå här med ett leende på läpparna. Hade en fantastisk lång-vecka i Sverige. Hann träffa de flesta och göra en del störda grejer.

Lite oroad över tyrannen Fredrik som utnyttjat sina kompisar till att bära kartonger och skruva ihop möbler hela veckan... Slavdrivare!

Ska försöka återberätta resan, men blir nog bara senaste helgen i brist på tid!

O-baren.
Detta vattenhål man spenderat för mkt tid och pengar på genom åren var precis som det alltid varit igen, precis som man så nostalgiskt kommer ihåg den...
Nicklas är tillbaka och spelar grym gammal rock n' roll, ölen är för dyr och locals som Nina och Marianne har hittat tillbaka, hittat hem!

De fåniga klubbarna runt Stureplan med allt för långa köer, face-control och stroppiga vakter...
Höjdpunkten var iaf i lördags när vi blev medlurade till Tomas Brolins fåniga klubb Undici! Stod och trängdes och skämdes i kön med massa små-brats OCH Magnus Uggla!
Nästan inne hör man hur den gamla sommarplågan "booten Anna" spelas inne från stället.
Då var vi tvugna att lämna kön och kila vidare...

Allt var som vanligt!

Svenska funderingar...

Är åter i Sverige, eller har varit här i en vecka nu!
Allt är sig likt, inget är detsamma...
Otroligt skönt att träffa sina gamla vänner!
Konstigt att man lämnat detta liv i tron på att de säkert kommer vara roligare, häftigare och sånt i London...
Är otroligt skönt att vara hemma!

London är stort, häftigt och sånt. Men är ändå inget emot vad man har i Sthlm.

Efter diverse missförstånd och svek i London känns tiden som jag har kvar där väldigt ostabil och konstig, vet inte riktigt vad som kommer hända?
Känner inte att jag har någon kontroll över situationen...
Kommer den resterande tiden i London göra så att man ångrar de 1,5 åren man levt där?

Ser inte fram emot att åka tillbaka dit på söndag!

Största skillnaden med Sverige är att man kan planera mer för framtiden.
Obetydliga diskussioner och beslut kan man tycka, men ack så sköna...

Det sociala livet i denna lilla stad blomstrar!
Allt är nära och problemen att träffa folk är avsaknad av tid, mer än avstånd!

Förhoppningsvis kommer jag att flytta tillbaka till Sverige snart!!!
Det är iaf en ljusglimt att se fram emot i detta mörker...

Karma's a bitch...

Har disskuterat karma idag.
Är ju inget nytt samtalsämne, ja vet!
Men som med mycket annat, så är det ju en fin tanke, och ett bra sätt att leva sitt liv.
Att alltid göra sitt bästa och hjälpa andra, även om det ibland känns helt onödigt och jobbigt.
Här i England blandar jag nog ihop karma med vett och etikett, att vara trevlig. Vilket egentligen är samma sak. Men som mest känns påtvingat och falskt här i England...
Man tar i hand, tittar folk i ögonen och säger: -Vad trevligt att träffa dig XXX, -tack! -snälla, gärna, självklart!
Håller upp dörrar, tackar busschauffören för att han inte stänger igen dörrarna framför näsan på en och åker vidare... Man svarar inte i telefon: -Hallå, aha, uhh! Engelsmännen tycker att svenskar överlag är jobbiga och otrevliga att ha och göra med! Men de är ju en helt annan femma!

Tillbaka till karma-stegen.
Ju snällare man är mot folk överlag, ju snällare är folk överlag tillbaka.
Där faller hela idéen med karma!
Man måste ge, för att få!
Krasst sett så är man då bara egoistisk när man gör något för någon annan...
Och visst!
Som någon känd hjärnskrynklare sa: -Alla handlingar är egoistiska, punkt!

Men hur vet man då hur man ligger till på stegen? Minus, plus? Är en god handling värd 1p, och en dålig 3p?
Om man råkar snäsa åt någon på morgonen, är den dagen då förstörd karma-mässigt?
Eller kan man jobba sig upp på plus igen?

Har experimenterat med detta otaliga ggr...
Men ändå missat bussar, glömt sedlar i bankomaten och glömt paraplyet de dagar som de helt plötsligt börjat regna!

Poängen jag vill komma fram till är nog att karma inte existerar.
Att ens liv styrs av ens egna handlingar, och av slumpen.

Har man en dålig dag kan man lika gärna gömma sig under täcket resten av dagen och försöka igen nästa dag... Humöret är ju ändå kasst, och vad än folk gör så blir man ju ändå bara surare... Kanske bara är så för mig?
För att jag är otroligt långsint och tjurskallig, vad vet jag!?

Min drömbil, nästan...

Mini Cooper Skåpbil!



Där stod hon i vårsolen och sken i kapp med solen...
Promenerade upp till High street kensington för ett besök hos frisören. Endast iklädd shorts och t-shirt! Ja, de är så pass varmt här (varje dag)!!!
Halvägs dit stod hon inklämd mellan BMW:s och Porschar. Men ingen som passerade brydde sig om de dyra skrytbilarna utan stannade upp, pekade, skrattade och fotade denna lilla, lilla söta bilen!

Tyvärr hade hon fel färg. En Mini ska vara british racing green eller mörkblå. Och ha vitt tak!

Har sedan barnsben sagt att jag en dag ska ha en mini! Hoppas den dagen kommer snart, saknar henne lite...