Inte ung längre...

Klockan är snart 3 på natten.
Kan som vanligt inte sova...
Är väl inget nytt, men nu när man bor ensam finns det ingen som tvingar en att gå och lägga sig på kvällarna...
Har ju haft konstiga jobb med konstiga arbetstider i 6-7 år och alltid klarat av det, tills nu!

Vaknade 15.00 av att Erica min kollega ringde och väckte mig!!!
Somnade väl runt 2 vilket betyder 13 timmars sömn...
Hade för första gången på säkert 10 år inte vaknat av väckarklockan...
Skulle ju egentligen börjat jobba 14.30. Så det vara bara att borsta tänderna och springa ner i tunnelbanan.
Paniken och ångesten som omedelbart befanns sig handlade inte om att jag skulle vara 1-2 tim sen till jobbet.
Är andra gången på snart 2 år som jag är försenad...
Utan mer om att de verkar som att kroppen och hjärnan inte vill vara med längre.
Har jobbat skift i London i 1 1/2 år.
Bristen på struktur och ordning börjar väl ta ut sin rätt på kropp och själ.
Börjar 05.00 vissa dagar och slutar jobba 24.00 andra dagar.
Allt huller om buller...
Äter aldrig frukost, och glömmer ibland att äta middag! Lunchen intas allt från 9-10 till 16-17 beroende på skift, ork och humör...
Dricker för mycket kaffe och snusar mest hela tiden.
Sitter hela dagarna i en stol som jag slött sparkar runt som en rullstol i kontrollrummet för att jag inte orkar röra på mig.

Är rädd för mig själv, litar inte längre på min kropp...
Hoppas jag kommer upp i morgon bitti. Ska ställa 2 alarm och lägga den vibrerande mobilen i en kastrull.
Kanske dags att styra upp sitt liv nu på fredag när lönen kommer, köpa ett par joggingskor eller något annat hälsosamt, värdelöst tråkigt...