Sunday 26 August 2007

Lazy sunday!

Har precis antagit ett vad på jobbet.
Att inte nudda mark på 5 timmar.
Reglerna är enkla;
Ingen kroppsdel får nudda mark, får inte lämna min hjulbeprydda kontorstol.
Kommer att gå galant!
Enda problemet jag kan komma på just nu är toalettbesöken...
Men det finns ingen tröskel in till toan, och dörröpningen är tillräckligt bred för att släppa igenom en stol.

Tyvärr är det inga vinstpengar i detta vad, bara ära!

Saturday 18 August 2007

Geab the fuckhouse...

Ligger i en bitter fejd med the Phonehouse sen 3 veckor tillbaka.
Problemet är att de nog antagligen inte ens vet om det.
För dem är jag nog bara en i mängden av deras mijontals missnöjda kunder!?
Varje gång man ringer är det en ny . . . . . som svarar, efter att man suttit minst 15 min i kö!
De skyller på varandra, på comviq, sina chefer osv...
Mitt ärende då?
Nej, fyra personer säger att felet är fixat, och alla fyra har olika datum när det är åtgärdat!!!

Som pricken över i:et har de inget vanligt riktnr till kundtjänst, utan ett 0200-nummer. Vilket gör det omöjligt att ringa till dem från utlandet.

Sitter på nätterna och smider planer över hur jobbig och vidrig jag ska vara mot dem när jag kommer hem! Ska viga mitt liv åt att terrorisera och förpesta deras liv...
Ska dra till med klyschor som:
-Får jag prata med din chef!
Jag ska skrika, gråta och hota...
Kanske inte hota dem, de har ju helt otroligt nog samma rättigheter som oss vanliga hederliga människor, de svinen!

Till slut inser jag att jag inte har någon chans mot dem, och att de alltid vinner!

För min egen stolthets skull ska jag nog klä upp mig i min finaste kostym, smöra mig in på marknadschefens kontor. Ta honom/henne artigt i handen. För att avslutningsvis ställa mig på vederbörandes skrivbord, dra ner brallorna och bajsa på skrivbordet.

Oj, vad förvånad denna människa kommer bli!

forts följer...

Wednesday 15 August 2007

Kommentar från mor...

1. Jag förbjöd att något annat än vatten fick drickas i bilen (vatten är inte detsamma som ekologiskt öl)
2. Per Gessle har alltid konsert i Stockholm aktuell vecka.
3. Om min bil ska nyttjas nästa år, ska en fullservice göras och bekostas av dig innan avfärd.
Annars mår jag bara bra/mor.

Monday 13 August 2007

Halmstad -07

Kom hem från Halmstad, och den årliga roadtrippen igår.
Som vanligt en fantastisk vecka med sol, bad och tonårsbeteende.

Nytt för i år var att vi fick med oss Christian, mkt trevligt.

Började med att vi åkte 10 mil fel.
Lars fel alltihopa, eller kanske allas fel? Eftersom att vi litade på mannen med norra europas erkänt sämsta lokalsinne. Ja, kanske tom världens sämsta.
Åkte nästan ett varv runt vättern innan vi fattade att något var galet.
Gjorde dock inte så mycket eftersom vi hade bilen full av ekologisk öl!

Kvällarna spenderades med att bli utkastade från diverse nattklubbar, få hjärtflimmer av päronshots och att spruta hårsprej i munnen.
Allt i vanlig ordning.
Det sovs max 2 tim per natt. Mest för att Lars vaknade 9 varje morgon, och som en liten hundvalp inte kan spendera en endaste minut ensam.
Dagarna spenderades på för säsongen folktomma tylösand, med beachvolley och andra jobbigt fysiska aktiviteter. Halmstadbor kan inte sitta still! Och som halvskåningar har de ändå mage att kalla oss stockholmare för "fika-killar", med en negativ klang.
Inte heller detta år såg vi Gessle, denna myt som Halmstadborna talar sig så varma om. Efter 4 år i Halmstad börjar vi tro att han inte finns...

Roadtripen avslutades i Gislaveds simhall med varsin kebabpizza.
Gislaved, kanske Sveriges mest tragiska lilla stad?

Vi konstaterade att det med största sannolikhet kommer bli ett 5:e år i Halmstad!

Saturday 28 July 2007

måste alla vara idioter?

På väg till jobbet på en fullproppad tunnelbana.
Precis innan dörrarna stängs hoppar det in en kille bredvid mig på den lilla kvadratcentimetern som är ledig.
Men han fastnar med sin ryggsäck i dörren!
Som vardagshjälte och en rättfärdig man försöker jag hjälpa till att få upp dörren! Vilket går så där...
Plötsligt hörs förarens röst i högtalarna:
-Du som har fastnat i dörrarna med din ryggsäck! Bara så att du vet har du försenat det här tåget med ca 30 sekunder...
Sen öppnar han dörrarna.
Vilken jävla idiot!!!
Tänk om det hade varit en liten vettskrämd unge, eller en nervös gammal tant!
Tänker folk sig inte för innan de söker ett serviceyrke?
-Vänta nu, jag är ju en vidrig, menlös, butter och otrevlig idiot. Passar jag verkligen för det här jobbet?

Normal, mainstream och tråkig!

Jag har precis accepterar mig själv som den personen jag är, den jag vill vara!
Slutit fred med känslan att jag är normal, mainstream, grå och tråkig.

Jag orkar inte längre låtsas att jag bara lyssnar på osignade, svåra Isländska indieband. Hymlar inte med att jag ibland lyssnar på kommersiell radio i bilen.
Är fortfarande en bit kvar till att jag offentligt skulle erkänna, eller för den delen lyssna på något med Per Gessle…
Erkänner dock frivilligt Roxettes storhet!
Har fortfarande lite svårt för den svenska mysiga folkligheten och att vara en del av en grupp, den gråa smeten/sörjan som tycker om allsång på skansen och Kent!

Min klädstil är tråkig! Dova trista färger, inga loggor/motiv, färgskalor från svart till mörkblått. Inget som står ut, inget märkvärdigt.
Tycker fortfarande om Levi’s jeans, vanliga tråkiga blåjeans.
Folk får gärna se ut som nyrika ryssar i grälla färger och blaffiga loggor.
Men det är inte jag.

Jag blandar mig inte in i svåra flummiga filosofiska/kulturella diskussioner med ordbajsare som vill glänsa och höras/synas, ha rätt!
Biter mig själv i läppen när jag märker hur fel ute ordbajsarna ibland är, hur många sakfel/faktafel de har i sina stora geniala, fantastiska utlägg!
Skrattar inombords och hoppas på att någon som faktiskt vet något ska rätta dem.
Älskar att lyssna på geggiga politiska diskussioner, helst med utbildade 20-30 åringar som egentligen inte vet något alls i praktiken, bara sånt de läst i sina gamla läroböcker. De som mest gissar och återberättar krönikor de läst i DN.
De tror att de är politiska snillen med alla de rätta svaren bara för att de är gamla nog för att rösta! Ödmjukhet är nyckelordet för alla som är genuint politiskt intresserade och pålästa. För vilken svensk har egentligen en susning om t ex anledningen och spelen bakom Irakinvasionen? Eller hur sänkta/höjda skatter kommer att påverka oss i olika situationer i framtiden.

Jag är inte cool/hipp/tuff, och försöker heller inte vara det längre…

Jag är en vanlig svenne. En svenne som älskar bananer!

Friday 27 July 2007

Bananer, billiga drinkar, Opera och nervös väntan...

Jag har blivit besatt av bananer!
Äter banan morgon, dag och kväll.
Finns nog inget osexigare än att äta banan?
Bananerna måste ligga i kylen och vara så där halvt gröna och omogna.
Äter väl en 3-4 om dagen, lätt psykotisk och manisk!
Bananer är mitt liv!

Sen var min kära mor på besök och bodde hos mig.
Förstår inte vart ifrån den äldre generationen får all sin ork ifrån?
Väckning kl 8, upp och jogga en halvtimme i nationalparken, frukost och sen några mil vandring runt omkring på alla turistfällor inne i city! Vi var inne i London innan 11 varje dag! Vi var på royal opera house 2 ggr på en vecka. Har aldrig varit på opera förut. En väldigt underlig upplevelse. 4 tim kanske var i längsta laget, men men... En bekants pojkvän som är tenor (en man som sjunger väldigt höga toner) på operan fixade gratis-plåtar...
Var väldigt posh, och finkostymen åkte fram!
Ser stora likheter mellan en operasångare och en gammal glammig hårdrocksgitarrist som kör 10 minuters-solon för att visa hur bra och tekniskt duktig han är!
Precis så som operasångaren som i tid och otid måste brista ut i ett långt och svårt joddelmedley!

Sen är det mycket fix och trix inför flytten hem, det mesta har gått smärtfritt. Men med en del mörka moln... Bara 6 dagar kvar.
Ska bli skönt att flytta hem, vet att jag tagit rätt beslut!
Har varit runt på lite sköna bjudningar och sagt hej då till folk. Något man blir ganska bra på när man bor i flyktiga London.
Väntar bara på den rosa champagnen Kanal5 brukar ta fram för att fira av folk som slutar... Ha ha ha!

Monday 9 July 2007

Dagens höjdpunkt!

Sitter mitt i natten och väntar på det senaste avsnittet av entourage...
Blivit blivit en sorglig tv-serietorsk!
27 min i veckan, skandal!
De skulle ju lätt fylla en 1-timmes slot.

Har börjat äta frukost för första gången i mitt liv.
En del av mitt nya sundare liv.
Nyttig yogurt, äckliga fiberflingor och en banan!!!
Och igår blev det en grönsallad till lunch.
För dem som känner mig är detta HELT SJUKT för att vara jag...

Känns ganska bra, förhoppningsvis kommer jag inte att vara en fet dvärg-köttbulle när jag kommer hem till Sverige.
Bara 22 dagar kvar, men vem räknar?

Sen har mina londonkompisar Erik & Sandra gjort slut. Lite konstigt, de var ju en del av ens london-liv... Men båda verkar vara vänner, och må bra!

Fick även ett sms av mamma inatt!

Sydney i jul, tor 19600:-!

Va? Jag kommer ju knappt ha råd med SL-kort när jag kommer hem!
Fast det vore ju grymt att hälsa på syster över jul, och kanske träffa Karin som jag inte sett på 3 år som oxå bor i Sydney!
Vågsurfa/bada/slappa i solen medans alla andra vinter-torskar, skottar snö, äter gammal lutfisk och kollar på Kalle Anka!

Tuesday 3 July 2007

Bomber i city!

-De andra kommer in lite sent, är bombhot/pådrag i Hammersmith!
Jaha, ok!

Man reagerar ganska nonchalant.
Man bryr sig inte särskilt mkt om de kraftigt beväpnade poliserna i på varje tunnelbanestation.
Löpsedlarna och de special-insatta nyhetsinslagen.
Jag ursäktar sig med att det aldrig skulle hända i min nya förort.
Att förorten jag jobbar i bara är befolkat av fattiga invandrare,. mestadels muslimer osv osv...
Att jag ändå inte hänger i de centrala delarna av London.
Hur många stockholmare hänger på drottninggatan eller hötorget?
Känns som att alla här inbillar sig liknande saker för att kunna fortsätta leva sitt vanliga liv.
Pratas om hur stor chansen är att man skulle vara med om ett attentat, 1 på miljonen osv osv...

Är inte särskilt rädd, men vill bara hem!

Sunday 1 July 2007

Rutiner

Har gått och lagt mig 01.00 3 nätter i rad nu, ikväll blir det den 4:e i rad!
Har gått upp 9.00 3 ggr i rad, eller egentligen med en godtagbar snooze till 9.30!
Har ätit lunch (riktig, hemlagad) kl 12.00 4 dagar i rad!
Somnar lätt/snabbt på nätterna. Vaknar utvilad! Skurit ner på kaffe-komsumtionen och börjat jogga...
Bitarna börjar falla på plats, och snart kanske jag tom börjar äta frukost på morgonen!?

Är inte särskilt rädd för rutiner eller ett inrutat liv längre...
Är ju roligar att go bananas och bryta rutiner då och då!
Istället för att fortsätta flumma runt i ingemansland utan mening eller mål!

Att synda är bara roligt om man är duktig ibland!

Saturday 30 June 2007

I stormens öga...

Har precis städat ur min lilla, lilla lägenhet!
Rengjort världens äckligaste ugn, damsugit, dammat lister och annat allmänt tråkigt! Lägenheten har inte varit så här fin sen de första hyresgästerna flyttade in på 1500-talet. Har väl inte hänt så mycket där sen 1500-talet heller.
Efter en vrakpris-ikea-loppis för nära och kära, så återstod det bara 4-5 väskor i den tomma lägenheten!
Dvs, mitt liv!

Väl i taxin mot den nya bostaden berättade han som körde att gatan jag bott på i 1 år är känd över hela London, eller mer ö-känd!
700-800 meter ifrån mitt hus bor det knarklangare, prostituerade och annat löst folk!
-Ingen gata man vill gå på ensam om nätterna... Säger han.

Har väl haft tur eller något, har ju ramlat igenom den delen ett antal sena nätter.
Är dock ingen annan brottslighet runt området!
Knarklangarna rensar upp området själva, konstigt!

Men nu har jag iaf flyttat in i företagslägenheten, ett 2-vånings lyx-radhus i en väldigt förnäm och poshig förort till London.
Passar mig utmärkt, måste ju acklimatisera sig för flytten mot Sverige...

Friday 15 June 2007

Konsten att maximera...

Zzzzzzzz!

Trött som en vessla sitter man på jobbet igen...
Fick iaf sova 3-4 tim inatt, vilket ändå är ungefär vad jag klarar av att sova nu för tiden.
Är enda svensk på londonkontoret idag.
Hade 6 timmar på mig att försöka sova mellan gårdagens arbetspass och dagens.
14.30-24.00 igår, och 08.00-20.00 idag!
Dessa sköna, avslappnande arbetspass beror på att våran ledningsgrupp vill tacka av alla som jobbar på londonkontoret eftersom det stundar stora organisationsförändringar i sommar...
De flesta från London åkte imorse, och åker hem ikväll!
Är inte särskilt bitter över att vara kvar, inte heller särskilt förvånad över att det var jag som fick stanna.
Räknar ju inte med att glida räkmacka när man annonserat att man ska sluta...
Hur de resonerar när de flyger en hel avdelning (ca 20 st.) fram & tillbaka över dagen för att träffa ledningsgruppen (ca 5st.) på en snabb lunch, och kanske ett litet glas champagne, när de ändå inte blir avtackade av några andra som jobbar i stockholm, som har vanlig arbetsdag idag...

Ja ja...
Lite lustigt är det iaf!

Är inte särkilt ledsen för det.
Åker till Sverige imorgon på välbehövlig semester.
Vankas takterassfest med dj och dylikt hos Lars, samma dag som Freshteh har takterassfest med dj och dylikt... Vad är oddsen för en sån krock?
Blir även traditionellt midsommarfirande någonstans i Sverige...
Förhoppningsvis med min nya kompis Elsie Beau Cartew Pålsson, en skön -07:a som föddes på samma dag som jag!
Hon fick ett par grymma marinblåa converse hightops stl 1 av mig och Frida!
Som fortfarande är för stora för henne...
Vore ju lustigt om hon fick ett par nya converse varje år...
De ska ju formas och skolas in tidigt de små liven!

Sen efter 8 dagar i Sverige är det bara 1 månad kvar i London, tror jag?
Sen 5 dagar i Earls Court!
Trodde aldrig att man skulle bli nostalgisk över detta råtthål, men känns lite vemodigt att packa ihop allt!
Vet dock inte hur det blir de sista veckorna här???
Har inte hört ett pip, som vanligt!
Slutar ju officiellt imorn.

Yeah, yeah!
Det löser sig alltid på något sätt har de ju alltid gjort hittills...

Sunday 10 June 2007

Jogging del 3.

Så äntligen kom de fram!
Ut ur kartongen, på med ett par fula sportiga shorts och det viktigaste!!!
En grå urtvättad t-shirt.
En sån t-shirt som släpper igenom även den minsta svettdroppen och skapar en fläck. Alla joggare på tv/film nästan alltid har gråa urtvättade t-shirtar dränkta av svett!

Var ute 40 min, varav jag joggade ca 30... Vill ju inte kollapsa och dö, har ju knappt rört mig på 10 år!

Inte en droppe svett!!!

Var så ansträngd att jag knappt kunde andas, tog mig knappt upp för trappan och hjärtat slog 1500 slag/minut. Men inte en droppe svett!

När jag sprang runt på stan i mina löjliga joggingskor och min urttvättade t-shirt så kändes det som att folk såg på mig på ett helt nytt sätt!
Kände mig som en frisk, motiverad och vuxen hellylle-man.

Om de bara visste, ha ha ha...

Kändes iaf som ett steg i rätt riktning.
Ända problemet är att man inte blir särskilt "buffig" och snygg av löpning.
Vill ju bli snygg för beach -09!

Saturday 9 June 2007

Jogging del 2.

Ahhh!

Blir nog ingen motionering idag...
Hem och sova, dricka en starbucks och plöja igenom några avsnitt Entourage.
Simon bjuder på grillfest i Stamford Brook idag, med mat och öl!
Grymt ställe i en lummig förort! 4 st som hyr ett radhus med grym bakgård.

Att motionera med alkohol i kroppen har jag läst att man inte ska (underbart svepskäl)!
Och imorn börjar jag ju 05.00, säkert lite bakis!

Får dra igång nästa vecka istället! Ha ha ha

Jogging = välbehövlig ångest!

Köpte ett par nya joggingskor i torsdags.
Ett par fula, grälla Reebok! Reebok, har de nånsin gjort en snygg/cool sko?
Är såna som ALLA feta amerikanska turister glider runt i... Otroligt fula och otrendiga.
Så därför kan de BARA användas som jogging/träningsskor.
Därför har de helt otippat legat kvar i sin kartong sen i torsdags.
Får en klump i magen varje gång jag råkar se kartongen...

Men idag ska det f-n upp ur kartongen.

Funderar på hur länge man orkar springa?
Har ju inte rört på mig sen slutet av 90-talet...
Blir väl en kvarts lunkande ner till det näst närmaste starbucks-cafét, och tillbaka...

Beach 2009 närmar sig ju med stormsteg. Och då gäller det ju att vara redo!
Nu när man börjar bli tunnhårig och gubbfet räcker ju inte charmen längre till...

Sunday 3 June 2007

Champagne i ett soligt Hyde Park

Har precis ätit sen middag, kl 23.30 engelsk tid.
Min taxi kommer och hämtar mig 04.30,
och som vanligt så går det inte att sova...

Frida var här på blixtvisit över helgen, mkt trevligt!

Hamnade i Hyde Park hela dagen idag på en filt!
Det dracks billig champagne och lyssnades på dåliga coverband som spelade hits!?!
Satt mest och pillade på Lisas fina digitala systemkamera, måste ha en...
Funderar på att kanske sälja min njure, eller kanske mjälten?

Sommaren har kommit med besked och de nya £8 wayfair-solglasögonen gör dundersuccé. Såna som Tom Cruise bar i 90-talsfilmen Coctail.
Tydligen högsta modet igen...

Wednesday 30 May 2007

Lyx

Lyx...

Att göra ingenting är lyxigt.
Att betala folk för att göra saker som man egentligen borde göra/orka själv,
är lyxigt! Att vara lat är den ultimata definition av lyx.

Lyx är:

Att lämna av en ikea-kasse med smutstvätt på det lokala tvätteriet på morgonen,
för att senare på kvällen hämta tvätten ren, torr och vikt!

Att stoppa in all jobbig i disk i en diskmaskin och bara trycka på en knapp...

Att lägga sig småfull i baksätet på en taxi, istället för att försöka kämpa sig hem kommunalt på nattbussar och tunnelbanan (inga problem i Sverige dock).

Att äta frukost, lunch och middag ute!

Lyx har ju inte så mkt med hur mycket pengar man har.
Utan mer hur man använder (slösar bort) sina surt förvärvade slantar.

Nackdelen med att leva för lyxigt är ju att man lätt blir fet, otränad,
ostimulerad och ännu latare... Blir till slut en ond cirkel!
Till slut blir även den lättaste uppgiften ett otroligt fysiskt och
psykiskt jobbigt uppdrag...
Tog mig 4-5 tim att städa min 16 kvm stora lägenhet idag.
Var tvungen att ta 20 min raster var 10:e minut för att det var så tråkigt...
Att ta tag i sitt liv, slänga soporna på vägen ut, gå tillbaka in och hämta ett paraply om det regnar, brygga sitt eget kaffe och ta på sig nya strumpor varje morgon är saker man knappt klarar av längre...
Det är lyxens mörka baksida...

Monday 28 May 2007

Pet Shop Boys, Dolphin och bakfylla på jobbet!

Började dagen,lätt bakfull...
Var avtackningsfest för 2 på kollegor.
Försökte prata danska och kasta in lite sköna danska ord i min mystiska skandinaviska. Slutar alltid med att man snabbt övergår till engelskan!
Bakfylleångesten försvann innan jag ens hann upp ur sängen! Sandra/Simon/Sara hade gratisbiljetter till Pet Shop Boys... Ja, Pet Shop!
Ett band man ofta velat se, men som aldrig skulle betala för! Att jag inte var första-valet spelade hellre ingen roll...



Konserten var på andra sidan stan, i mina kvarter.
Det dracks öl på tunnelbanan, något man kan göra i England utan att skämmas... Kanske inte världens grej, men väldigt avslappnat.
Väl inne i the Hammersmith Apollo, var det fullt.
50 tjejer, 2948 medelålders-bögar och jag och Simon.
Var en fantastisk konsert/show. Pet shop har ju fantastiskt många hits...
Fick välja mellan att dricka öl eller köpa en turné-tshirt, blev tyvärr öl.

Efter konserten mötte jag och Sandra upp Johanna Mini (min antagonist, som kanske övergått till kompis? Återstår att se), som var på besök, och hennes kompis Ebba som är en av oss 200.000 svenskar som bor i London. Första regniga stoppet blev Jaguar Shoes / Old street. För starka drinkar, läskigt starka... Bartendern vill vara snäll och fyllde på med whiskey varje gång efter de 3-4 första klunkarna! Mina funderingar om att hon MÅSTE vara kär i mig avfärdades snabbt av de andra... Har tydligen för bra självförtroende för mitt eget bästa!?
Vid 01.00 tändes alla lampor och skräcködlorna visade sina rätta jag. Finns ju en poäng med dunkel belysning på klubbarna i England...
Jag och Sandra övertalade resten av ligan att åka till baren the Dolphin i Hackney. Hackney är en mystisk stadsdel i östra London, ett sånt ställe där man inte vill hamna i fel gränd! Fantastiskt ställe på många sätt. Finns inget liknade i Sverige.

Dolphin är ett magisk vattenhål! Sunkigt, för mycket folk och öppet till 3 på en söndag i ett väldigt slitet område. Snyggt, trendigt folk. Mer drinkar och djupa diskussioner med engelsmän om hur otrevliga vi svenskar är. Efterfest hos Sandra, och som ensam kille förde man ju snyggt och världsvant in samtalen till bajs-diskussioner och annat omoget. E-festen slutade vid 7.
Sov nån timme och åkte direkt till jobbet. 1 1/2 timme, bakfull på buss och tunnelbana. Coca cola och en påse nonstop till lunch! Länge sen jag varit så bakis på jobbet...

Marcus berättade att han ska sluta på jobbet, tror det är oficiellt. Peter hade sin sista dag och Danni flyttade hem till Danmark. Är väl typ bara 2-3 kvar som jobbade när jag började på Kanal5. Kanske inte så konstigt, men men...

Funderar på om man kan äta köttfärssås och ris? I Skolan fick man ju ris till chilli con carnen... Kan ju inte bli helt fel?

Friday 25 May 2007

12-timmars dygn!

Om man börjar sin lediga fredag med att dricka alkohol på en gång, eller iaf efter att man lämnat tvätt och ätit frukost på starbucks.
Då känns ofta hela dygnsrytmen lite suddig och man hamnar i en annan dimension... Vid 8 slutar festligheterna, som hållit på sen lunchtid. Redan då kändes det lite som att mini-dygnet var slut! I säng full som en kastrull för att sedan vakna upp en timme senare, gå och hämta tvätten på tvätteriet fortfarande full (21.00). Hem igen, slammra med kastruller, försöka laga middag. Upp en våning för 2 snabba öl, tillbaka hem med 2 avsnitt Lost(22.00), sen i säng igen. Vakna 3-4 timmar senare bakis (02.00). Dricka vatten och slösurfa, skit på tv, alla andra är ute på krogen... Prövar av oförklarlig anledning på att göra hushålls-sysslor naken...
Typ vika tvätt och diska! Jättekonstigt, överskattat och obekvämt.
Flytta-hem-fest imorgon lördag i Chiswick...
Peter och Danni ska firas av, och skickas hem... Förhoppningsvis blir det ett tradionellt dygn, med en skön sunk-engelsk bakfylle-brunch i vårsolen på söndag!

Wednesday 23 May 2007

Inte ung längre...

Klockan är snart 3 på natten.
Kan som vanligt inte sova...
Är väl inget nytt, men nu när man bor ensam finns det ingen som tvingar en att gå och lägga sig på kvällarna...
Har ju haft konstiga jobb med konstiga arbetstider i 6-7 år och alltid klarat av det, tills nu!

Vaknade 15.00 av att Erica min kollega ringde och väckte mig!!!
Somnade väl runt 2 vilket betyder 13 timmars sömn...
Hade för första gången på säkert 10 år inte vaknat av väckarklockan...
Skulle ju egentligen börjat jobba 14.30. Så det vara bara att borsta tänderna och springa ner i tunnelbanan.
Paniken och ångesten som omedelbart befanns sig handlade inte om att jag skulle vara 1-2 tim sen till jobbet.
Är andra gången på snart 2 år som jag är försenad...
Utan mer om att de verkar som att kroppen och hjärnan inte vill vara med längre.
Har jobbat skift i London i 1 1/2 år.
Bristen på struktur och ordning börjar väl ta ut sin rätt på kropp och själ.
Börjar 05.00 vissa dagar och slutar jobba 24.00 andra dagar.
Allt huller om buller...
Äter aldrig frukost, och glömmer ibland att äta middag! Lunchen intas allt från 9-10 till 16-17 beroende på skift, ork och humör...
Dricker för mycket kaffe och snusar mest hela tiden.
Sitter hela dagarna i en stol som jag slött sparkar runt som en rullstol i kontrollrummet för att jag inte orkar röra på mig.

Är rädd för mig själv, litar inte längre på min kropp...
Hoppas jag kommer upp i morgon bitti. Ska ställa 2 alarm och lägga den vibrerande mobilen i en kastrull.
Kanske dags att styra upp sitt liv nu på fredag när lönen kommer, köpa ett par joggingskor eller något annat hälsosamt, värdelöst tråkigt...

Monday 21 May 2007

Utdöda ord...


Nu har man blivit så pass gammal att ord man använde i sin ungdom inte längre används eller existerar...

FREESTYLE


Såg en man på tunnelbanan! 35-40 år. Ond blick, småfet, för korta byxor och en sliten brun gammal skinnjacka!
Såg ut som en klassisk seriemördare som fortfarande bor hemma hos sin mamma.
Det roliga med honom, (seriemördare brukar ju inte vara särskilt roliga) var att han hade en dinosaurie-gammal freestyle i skärpet och såna där otroligt skräpiga hörlurar med ett metallspänne över hjässan.
Ur hörlurarna strömmade någon mystisk euro-techno...
När jag lyriskt skulle berätta för mina kollegor om min upplevelse använde jag för första gången på säkert 5 år ordet "freestyle".

Saturday 19 May 2007

Ballerinakex och metalldetektorer...

Att åka till Ikea här i London är något speciellt, en stor händelse!
Så i veckan när en kompis skulle åka frågade hon om jag ville ha något.
Kändes inte så viktigt eftersom jag precis hade varit i Sverige.
Men varför inte...
Blev så sjukt sugen på kakor när hon frågade,
-ja, köp såna där ballerinakex.
Timmarna gick och jag tänkte på kakorna hela tiden.
Senare på kvällen blir jag helt stum och vit i ansiktet när hon lämnar över kakorna!
AHHH!
Var ju inte alls såna jag ville ha!
Ville ju ha dem med sylt i, inte de här gamla tantkakorna med choklad i...
Visar sig att jag hade drömt om Singoalla hela dagen, men förväxlat det med Ballerina.
Visst, ballerinakakorna är goda, men kan inte hjälpa att tänka på singoalla varje gång jag tar en kaka.

Sen idag när jag motvilligt släpade mig ner i tunnelbanan mot jobbet (3 stopp innan Heathrow) så hade de satt upp en provisorisk METALLDETEKTOR där 4-5 poliser gjorde klassiska flygplanskontroller.
Av diverse anledningar var det bara vissa som var tvugna att gå igenom den!
Jag slapp...
Såg väl inte tillräckligt farlig ut...
Det läskiga är ju inte maskinen i sig, utan att de hux flux hade tagit dit den.
Som om de hade fått något tips om att det var något på gång?
Ofta vet ju polisen mer än vad de berättar om för allmänheten.
Var kanske inte den roligaste tunnelbaneresan jag haft...

Det skrivs inte så mycket larmrapporter om saker och ting i England som man kan tro! De försöker mer att fokusera på det sakerna som är bra...
Inte som i Sverige där vi får skrämmande löpsedlar varje dag med domedags-profetior och rikslarm om allt! Precis som i USA.
Kanske för att de Engelska folket skulle tappa livsglädjen om det skrevs om allt hemskt som händer här varje dag, händer ju ändå sjukt mycket skit här!

Kanske skrivs det så mycket i Sverige för att det faktiskt är förvånansvärt lugnt och säkert där... Och kanske sneglar man lite för mycket på den amerikanska media-modellen. Som går ut på att skrämma upp folk, för att förena folket mot utomstående fiender och skapa förtroende för de som styr och ställer i landet...

Lever hellre i ovisshet än i konstant rädsla!

Thursday 17 May 2007

Krönikörer/kritiker...

Avd. Världens konstigaste jobb!

Krönikör, kritiker, ensam, tragisk, avundsjuk, fåfäng!
Kärt barn har många namn...
Undrar hur många som i lågstadiet hade krönikör/kritiker som drömyrke?
Som jag förstått det är det oftast misslyckade författare, journalister, artister och musiker som blir kritiker...
Bara namnet kritiker är fyllt av negativ energi...

Värst av dem alla är nog musik-kritikerna!!!
Hur de så poetiskt bygger upp en drömvärld om dessa musikaliska, poetiska och övermänskliga musiker, eller hur de utan några som helst anledningar kan såga en artist utan några som helst belägg!
Musiker som mest sitter och knarkar, super och försöker hitta på nya sätt att kunna rimma på kärlek!

Tyvärr börjar man närma sig ålderns höst, börjar bli gubbe.
OCH man börjar bry sig över vad dessa stackars människor skriver!!!
Quetzala Blanco som för övrigt inte gör särskilt djupdykande eller intressanta artiklar utan mest skriver skvaller-artiklar om typ Lindsay Lohan och dylikt.
Denna Quetzala skrev om Tori Amos nya skiva, eller rättare sagt sågade den vid fotknölarana...
Enligt henne skulle hon ha lagt ner karriären efter Cornflake Girl...
Blev så arg när jag läste det!
Självklart ska alla få tycka och tänka fritt och öppet!
Men varför ger man detta uppdrag till en person som med facit i hand hatat allt Tori har släppt sen 90-talet?

Självklart finns det undantag även i musiker-kritiker-kåren!!!
Är en sann glädje att läsa om Carl Reinhodtzon Belfrages korståg mot Kent!
Hur han jämför dem med Gyllene tider och sågar deras "poetiska texter".
Han vågar som enda kritiker i Sverige tala illa om Kent.

Kent / Musik non stop.

-Jag sa upp mig för att fånga lite sol
och jag flyttade mitt skrivbord och min stol.

Kanske det finaste textraden nånsin skriven, snyft...

Jag stöder Belfrages kamp emot Kent!

Efter dessa kritiska rader kan man väl bara konstatera.
Att kritisera är mänskligt och något som alla gör!
Vissa har turen att kalla det sitt jobb.
Kanske är det världens slappaste, bästa jobb!

Tuesday 15 May 2007

Podd-tv

Har blivit besatt av podd-tv!
Allt efter att mamma gav mig min fina, fina nya vita video-ipod i födelsedagspresent så har jag varit besatt av SVT:s podd-tv...
Tittar på allt! Aktuellt, rapport, updrag granskning osv...
Känns lite lustigt att sitta där på bussen och tunnelbanan och titta på video. Känner mig lite som de ensamma, tragiska människorna som sitter ensamma på caféer med sina laptops och försöker se busy ut...

Väntar på att resten av Sveriges tv-kanaler ska börja med podd-tv!
Men det verkar ju bara vara SVT som vågar, tar sig tid och lägger ner pengar på ny teknik! Medans de kommersiella skär ner och snålar.
Om folk visste hur gammla system och utdöd teknik de använder sig av skulle de nog vänta några år med att köpa HD-tv, ja t o m widescreen-tv...
Konstigt att de kommersiella/privata kanalerna ligger efter med ALLT och fortfarande lever kvar på 80-talet! Verkar ju vara en av mycket få branscher där den privata sektorn ligger ljusår efter den statliga...
Kanske för att de inte är ett dugg intresserade av teknisk utveckling, utan att bara maximera/optimera vinsten...
De skulle med lätthet sända myrornas krig mellan reklambreaken om det genererade samma vinst!

Tacka vet jag Hyland!

Sunday 13 May 2007

Trött, trött, trött...

Klockan 04.50 sitter man då här på jobbet i London igen. 10 dagar har gått sen senast... Man undrar om det är någon människa i världen som funkar normalt så här tidigt på morgonen? Att man blev av med en timme från Sverige direkt när man klev av det ALLTID försenade sas-planet på Heathrow igår gjorde väl bara saken ännu segare...

Sitter ändå här med ett leende på läpparna. Hade en fantastisk lång-vecka i Sverige. Hann träffa de flesta och göra en del störda grejer.

Lite oroad över tyrannen Fredrik som utnyttjat sina kompisar till att bära kartonger och skruva ihop möbler hela veckan... Slavdrivare!

Ska försöka återberätta resan, men blir nog bara senaste helgen i brist på tid!

O-baren.
Detta vattenhål man spenderat för mkt tid och pengar på genom åren var precis som det alltid varit igen, precis som man så nostalgiskt kommer ihåg den...
Nicklas är tillbaka och spelar grym gammal rock n' roll, ölen är för dyr och locals som Nina och Marianne har hittat tillbaka, hittat hem!

De fåniga klubbarna runt Stureplan med allt för långa köer, face-control och stroppiga vakter...
Höjdpunkten var iaf i lördags när vi blev medlurade till Tomas Brolins fåniga klubb Undici! Stod och trängdes och skämdes i kön med massa små-brats OCH Magnus Uggla!
Nästan inne hör man hur den gamla sommarplågan "booten Anna" spelas inne från stället.
Då var vi tvugna att lämna kön och kila vidare...

Allt var som vanligt!

Friday 11 May 2007

Svenska funderingar...

Är åter i Sverige, eller har varit här i en vecka nu!
Allt är sig likt, inget är detsamma...
Otroligt skönt att träffa sina gamla vänner!
Konstigt att man lämnat detta liv i tron på att de säkert kommer vara roligare, häftigare och sånt i London...
Är otroligt skönt att vara hemma!

London är stort, häftigt och sånt. Men är ändå inget emot vad man har i Sthlm.

Efter diverse missförstånd och svek i London känns tiden som jag har kvar där väldigt ostabil och konstig, vet inte riktigt vad som kommer hända?
Känner inte att jag har någon kontroll över situationen...
Kommer den resterande tiden i London göra så att man ångrar de 1,5 åren man levt där?

Ser inte fram emot att åka tillbaka dit på söndag!

Största skillnaden med Sverige är att man kan planera mer för framtiden.
Obetydliga diskussioner och beslut kan man tycka, men ack så sköna...

Det sociala livet i denna lilla stad blomstrar!
Allt är nära och problemen att träffa folk är avsaknad av tid, mer än avstånd!

Förhoppningsvis kommer jag att flytta tillbaka till Sverige snart!!!
Det är iaf en ljusglimt att se fram emot i detta mörker...

Wednesday 2 May 2007

Karma's a bitch...

Har disskuterat karma idag.
Är ju inget nytt samtalsämne, ja vet!
Men som med mycket annat, så är det ju en fin tanke, och ett bra sätt att leva sitt liv.
Att alltid göra sitt bästa och hjälpa andra, även om det ibland känns helt onödigt och jobbigt.
Här i England blandar jag nog ihop karma med vett och etikett, att vara trevlig. Vilket egentligen är samma sak. Men som mest känns påtvingat och falskt här i England...
Man tar i hand, tittar folk i ögonen och säger: -Vad trevligt att träffa dig XXX, -tack! -snälla, gärna, självklart!
Håller upp dörrar, tackar busschauffören för att han inte stänger igen dörrarna framför näsan på en och åker vidare... Man svarar inte i telefon: -Hallå, aha, uhh! Engelsmännen tycker att svenskar överlag är jobbiga och otrevliga att ha och göra med! Men de är ju en helt annan femma!

Tillbaka till karma-stegen.
Ju snällare man är mot folk överlag, ju snällare är folk överlag tillbaka.
Där faller hela idéen med karma!
Man måste ge, för att få!
Krasst sett så är man då bara egoistisk när man gör något för någon annan...
Och visst!
Som någon känd hjärnskrynklare sa: -Alla handlingar är egoistiska, punkt!

Men hur vet man då hur man ligger till på stegen? Minus, plus? Är en god handling värd 1p, och en dålig 3p?
Om man råkar snäsa åt någon på morgonen, är den dagen då förstörd karma-mässigt?
Eller kan man jobba sig upp på plus igen?

Har experimenterat med detta otaliga ggr...
Men ändå missat bussar, glömt sedlar i bankomaten och glömt paraplyet de dagar som de helt plötsligt börjat regna!

Poängen jag vill komma fram till är nog att karma inte existerar.
Att ens liv styrs av ens egna handlingar, och av slumpen.

Har man en dålig dag kan man lika gärna gömma sig under täcket resten av dagen och försöka igen nästa dag... Humöret är ju ändå kasst, och vad än folk gör så blir man ju ändå bara surare... Kanske bara är så för mig?
För att jag är otroligt långsint och tjurskallig, vad vet jag!?

Tuesday 1 May 2007

Min drömbil, nästan...

Mini Cooper Skåpbil!



Där stod hon i vårsolen och sken i kapp med solen...
Promenerade upp till High street kensington för ett besök hos frisören. Endast iklädd shorts och t-shirt! Ja, de är så pass varmt här (varje dag)!!!
Halvägs dit stod hon inklämd mellan BMW:s och Porschar. Men ingen som passerade brydde sig om de dyra skrytbilarna utan stannade upp, pekade, skrattade och fotade denna lilla, lilla söta bilen!

Tyvärr hade hon fel färg. En Mini ska vara british racing green eller mörkblå. Och ha vitt tak!

Har sedan barnsben sagt att jag en dag ska ha en mini! Hoppas den dagen kommer snart, saknar henne lite...

Saturday 28 April 2007

Frequent flyer...


Har precis bokat en helg i Amsterdam i början av juni.
Fantastiskt att man äntligen tar sig dit, har ju hört så sjukt mkt om denna märkliga stad!
Med Mange och Jeppa som reskamrater kommer det nog bli en fantastisk weekend.
Kanske t o m något att berätta om för barnbarnen, eller förhoppningsvis inte...

Sen bär det även av mot Sthlm nästa vecka. Kommer bli en hetsig vecka med speed-fiking/dejting, familje-pusspuss, utgångar och lite möten...

Thursday 26 April 2007

Ungersk Hip hop

Vem sa att Ungern inte kan producera fet gangsta-hiphop i världsklass?

Wednesday 25 April 2007

Annan livstil!

Här i London verkar alla vara på väg någonstans, de flesta önskar de vore någon annanstans...
Inget ont om London, här finns allt man kan vilja ha/behöva.
Men ingen ser det riktigt som sitt hem.
De flesta säger att de bor i London, men påpekar alltid att de egentligen ursprungligen är från någon annanstans...
Att de fastnat i London, men kommer att dra så fort de fått ihop tillräckligt med pengar...
Här bor man tillsammans i små lägenheter, har 2 jobb och sparar så mycket pengar man bara kan.
Här behöver ingen skämmas för sin situation eftersom alla har liknande livshistorier att berätta. Man hjälper varandra att göra det bästa av situationen...
Alla vill de en vacker dag komma hem till sina hemland med en STOR säck pengar. Så att de kan starta sina nya liv, deras riktiga liv...

Här jobbar de som galningar tills de fyller 40, för att sedan kunna slappa och leva ett bekymmerslöst liv...

Därför är jag väldigt stolt att ha kunnat anpassa mig till livet här i London.
Att jag lyckats bita ihop, gnetat, levt billigt och sparat ihop lite pengar...
Att istället för att köpa den där feta plasma-tv:n, lyckats köpa fonder för 20.000:- på 2-3 månader. Pengar man inte kommer röra på 2-3 år.
Kommer bli 3 otroligt sega, sura månader fram tills att jag flyttar hem!
Men förhoppningsvis är jag kanske lite rikare!?


Pengar är ju faktiskt allt som betyder något i denna underbara värld!

Monday 23 April 2007

Sjukt...

Ännu en annan sjukt duktig imitatör...

0 tim sömn, hårda förhandlingar och nightshopping!

Började jobba kl 05.00 i morse.
En omänsklig tid att börja eftersom man måste kliva upp 04.15.
Något min kropp inte är gjord för.
Visst, jag får "taxi" till jobbet. En svart stor BMW står och väntar på mig nere på gatan med en chaufför i kostym och slips som hälsar vänligt.
-Hello, mr da Silva.
Måste vara så här det känns att vara direktör/höjdare...
Känns lite som att man är en bluff när man sitter där i baksätet och justerar sin elektriska stol. Trött med kuddmärken, slitna jeans och en tesco-påse med en matlåda i.

Men det speciella med denna dag är att jag inte sovit en sekund natten innan...
Man vet att man ska upp tidigt och ligger i sängen och tänker:
-Måste sova nu, måste sova nu...

Efter en tidig arbetarlunch är det flytt-möte med chefen.
För första gången är jag stenhård i mina krav och mötet slutar med att de inte vill/kan möta mina krav, och 16 juni bestäms som slutdatum, igen!
Känns tråkigt att företaget inte värdesätter mig tillräckligt för att tillmötesgå mina helt (enligt mig) rimliga krav...

Efter en timme kommer chefen tillbaka och säger att de ändrat sig och kan tänka sig att möta mina krav för att jag ska stanna 1 månad extra!
Jippie! Allt känns bättre, och de fula karikatyrteckningarna på cheferna gjorda på små gula postit-lappar åker ner i papperskorgen...
Åker hem, firar med en tall coffe frappucino på starbucks och går och lägger mig!



Vaknar kl 22, hungrig! Går till min lokala dygnet runt öppna mataffär, som är stor som ett B&W/OBS varuhus.
Helt sjukt att glida omkring där nästan helt ensam på nätterna...
Som på den gamla goda tiden när man handlade all (micro) mat på 7-eleven på gullmarsplan vid 1 på natten. Fast 100 ggr bättre!
Livet känns lite lättare...
Nu väntar bara morgondagens hårda förhandlingar med hyresvärden som inte kommer att vilja förlänga mitt kontrakt en månad, och kommer att kasta ut mig på gatan... Att låta Toni & Guy fixa till min hemma-klippta page och att hitta en bra orsak till att smita ner till puben och bli salongs på en tisdag...



!

Friday 20 April 2007

Back to the future...


Sitter sent på natten i kanske världens stökigaste lilla etta...
Travar av disk, kläder tidningar och skräp.
Ett nästan tomt kylskåp, en öl, ett paket mjölk och en ketchupflaska.
Spelar musik i min ensamhet, även fast klockan är över 1!
Efter 2 1/2 års sambotillvaro trodde jag att detta var frihet och rock n' roll...
Att de gamla goda tiderna från kollektivet i Gullmarsplan skulle få återupplevas!

Flytten hem till Sverige börjar närma sig, eller datumet flyttas ju framåt hela tiden...
Känns som att jag kommer resa tillbaka 2 år i tiden!

Inget jobb, inga pengar, inga drömmar/mål...

Har under mina 2 år i London trott att det var det jag ville. Är inte lika säker längre!?
Trodde att det var jag som förändrades, utvecklades och mognade under de senaste 4 årens kringresande och utlandsjobbande...
Att alla vänner som stannade hemma och pluggade och malde på i de gamla spåren var de som stod stilla!
Men det var JAG som stod still!

Varje gång jag åker hem bygger jag upp en bild av den gamla goda tiden, och blir lika besviken varje gång!
Nu är det flickvänner, tvätt-tider, jobb och andra åtagande som hindrar en klassisk mitt-i-veckan-fylla.
Folk sitter hellre hemma och dricker vin och äter mat för att sedan gå hem vid 12-snåret.
-"Är ju en dag imorn oxå...".

Folk överger kollektiv och andrahandskontrakt för att KÖPA lägenheter, skruva upp hyllor och blir tvingade att bära slips på jobbet...
De flesta är vuxna nu!

Bara jag kvar som barnsligt stretar emot...

Wednesday 18 April 2007

Tuesday 17 April 2007

Blir nog ingen politiker...

Fick precis ett brev från tv-myndigheten i England.
Som hotade med 14.000:- i böter osv osv.
Har alltid tyckt att det är viktigt att betala tv-licensen...
Tills nu!
Myndigheterna här är ju ändå så slöa, oorganiserade och inkompetenta, skulle ta dem 5 år att koppla ihop mitt namn med min adress...

Var säkert en vecka sen jag tittade på tv hemma (dåligt svepskäl, ja). Eastenders, Coronation street och Hem till gården lockar kanske inte så mycket.

Sen blir man ju inte så sugen efter 10 timmars monotomt tv-tittande på jobbet...

Sitter och klurar på en skön bortförklaring när jag i framtiden kliver in i politiken, ha ha ha.
-Jag visste inte att man behövde betala den som utlänning och EU-medborgare, plus att den är så liten, bara 21 tum...
-Jag använder den som ett avlastningsbord och spegel...

Sunday 15 April 2007

Cricket on a sunday afternoon...

25 grader varmt och en ledig söndag!!!
Tidigt imorse (11) begav vi oss till Tesco, trötta, bakfulla...
Med några kassar öl och flip flops åkte vi mot Wimbledon (tennis-staden precis utanför London).
Väl där i Wimbledon Park var parken smetfull med typ 1000 blekfeta, soldyrkande britter...

Finns ju en charm med att ligga på en filt och dricka öl mitt på dan på en överbefolkad gräsmatta. Där hundar, bollar och frisbees flyger runt...

Efter 5-6 öl samlades alla på en öppen yta för att gå igenom reglerna för den stundande cricket-matchen!

Cricket, en "sport" man förlöjligat och förundrats över i Sverige genom åren...

Det gick igenom balls, innings, overs osv... Blev bara varmare och varmare, och alkoholen steg upp i hjärnan och försvårade inlärningsprocessen.
Vilka som vann, eller hur det gick har jag ingen aning om, kul var det iaf!
Jag försökte jämföra det med den svenska klassikern "fylle-brännboll", men det var inte särskilt populärt, eftersom cricket är en finare sport för gentlemän med gamla anor och traditioner...
Kanske lika bra att ingen spelar cricket i Sverige, finns ju så många andra idiotiska sporter redan. Så som kubb, boccia och annat meningslöst tidfördriv...






Saturday 14 April 2007

Money talks, eller?


Sitter ensam, fattig och övergiven i ett främmande land!
Datumet för flytten hem till Sverige flyttas konstigt nog framåt hela tiden...
Nu ryktas det om 1:a augusti.

Har för första gången i mitt liv ett mål att sträva mot...
Att köpa en lägenhet i Stockholm.
Kanske att ta i för en bortskämd, lat och bekväm snorunge som aldrig haft ett enda mål i livet, och som mest max planerat den kommande helgen!
Att jag sedan fick tillgång till mina fonder vid 18 års ålder, pengar som mina föräldrar surt sparat ihop i tron om att jag skulle investera/göra något bra/klokt med.
Det blev 3 otroligt lata sommarlov utan arbete eller måsten istället...

Så nu bor jag ensam mitt i London på 17 kvm, med en 6-filig väg utanför fönstret och toa/dusch i korridoren.
Att jag betalar 8500:-/mån anses BILLIGT i detta mystiska land.

Sitter på jobbet och låtsas jobba medan jag gör excel-kalkyler över hur mycket pengar jag ska spara, och ta med mig hem till Sverige...
Att skjuta upp flytten till augusti och snåla mig igenom halva sommaren ger väl typ 30.000-40.000:-.
Att åka buss istället för tunnelbana, alltid äta matlåda på jobbet och att ta nattbussen hem ifrån krogen, där man bara får dricka öl från fat... 0-500:- i shopping-konto är väl heller inget man dör av...

Men känner jag mig själv tröttnar jag väl på att leva så här i augusti när man är hemma i ett soligt Sthlm med alla vänner runt omkring sig...
Sprätter nog alla pengar på onödigt junk och kanske en fläskig N.Y-resa i sommar...

För om det är något en svensk 80-talist inte gör, så är det att planera/spara för framtiden!
"Allt löser sig på något sätt, det har det ju alltid gjort hitills" har ju alltid varit mantrat!

Wednesday 11 April 2007

Hämtpizzan, äntligen...

Äntligen!
Kl 23 sitter/ligger jag här på jobbet i någon sorts mat-koma, fett-chock osv osv...

I snart 2 års tid har jag drömt om att en dag få sitta en sen natt och smälla i mig en fet amerikansk pepperoni-hämt-pizza.
Efter att ha tjatat, hotat och smörat för mina inte lika entusiastiska medarbetare gjordes det magiska samtalet till Tops Pizza!
När de senare ringer nerifrån vakten om att det står 3 pizzor i repan med mitt namn på, börjar det nästan komma glädjetårar...
Äntligen ska jag få äta pizza-tårtbitar direkt ur kartongen och surpla i mig 1 1/2 lit cola!

50 minuter senare ligger vi alla 3 i var sin fåtölj med magvärk, men lyckliga...
Det var precis som jag hade föreställt mig, drömt om...

En gång, aldrig mer!

Sunday 8 April 2007

48 timmars bakfylla...

Ahhh!
Min kropp, mitt huvud...
I fredags hade Frida "leaving london party".
Alla grannar var inbjudna, så det var fritt fram att spela bongotrummor,
hög musik och ha ett stort svettigt rumblande dansgolv i den 17 kvm stora lägenheten...
Konceptet 17 kvm, 20 pers och för mycket sprit brukar ju alltid funka!

Var dock inte alla på gatan som uppskattade den
högjudda festen. Vid midnatt kom en fotboll inflygande
genom det vidöppna fönstret (2:a vån).
Kändes precis som en scen i Matrix
(kan varit pga alkohol och annat).
Fotbollen seglade i slow motion över alla fyllon som
satt i köksdelen, fortsatte över alla dansande galningar
på dansgolvet för att sedan landa i sängen på andra
sidan av lägenheten. Var en magisk upplevelse för
alla som var där...

Vaknade som vanligt med alla kläder på, och med ihopknutna skosnören...
Rykten om att tidiga morgnar och den nyfunna åldern av 27 långa år kan ha att göra med de nästan regelbundet tidiga "däckningarna"?

Att sedan ha 48 timmars bakfylla varje gång, är väl baksidan med att bli vuxen!



Friday 6 April 2007

Raka skallen på sommaren är en mänsklig rättighet!


Debatten om jag ska få raka av mig håret eller inte, är i full gång...
Börjar likna ett smutsigt amerikanskt presidentval. Släkt, vänner och andra tyckare dras in i debatten. Partiska vänner skickar sms för och emot. Frida hotar med att ringa min mamma och berätta om mina planer.
För det är ju mest synd om henne som kanske får dras med en ful pojkvän som ser ut som en liten gubbe, rakad med synlig halvflint och kulmage...

Att Fredrik Ljungberg, Beckham och andra hunkar funkar i rakat biter inte på henne...
Att det är skönt med rakad skalle på sommaren och att man slipper underhålla det, är andra argument som hon inte köper!

När ska ens flickvän (om nånsin) få/behöva använda sitt veto?

ps. Att Frida viker sig lite och vill att, OM jag måste raka håret.
Så ska jag gå till en frisör och betala för det!
400:- för en ritual som enligt tradition alltid görs av en halvfull, skrattande kompis på toaletten någon dag precis innan sommarlovet!! ds.

Thursday 5 April 2007

En sydafrikan och hans grill!


Igår som varje onsdag, bjöd våra sydafrikanska grannar på barbeque.
En sydafrikansk barbeque är väldigt traditionellt bunden. Männen (jägarna) står ute på den lilla, lilla balkongen på 3:e våningen mitt i London.
På den 3 kvm "stora" balkongen står Paul, "the tong-master", alfahanen med grill-tången.
Han står närmast grillen och ansvarar för själva grillningen. Bredvid honom står hans assistenter som assisterar med kött, kyckling och korvar...

MEN!!! När "the tong-master" ska gå på toa, hämta en ny öl eller lämna balkongen.
Då lämnar han över tången till den han litar mest på (aldrig jag), som då blir biträdande "tong-master". Den biträdande "tong-mastern" släpper inte blicken från grillen under de 2 minuterna han är ansvarig...

Inne i lägenheten sitter kvinnorna och dricker vin, skvallrar och gör sallad. Kvinnorna får inte under några omständigheter komma ut på balkongen.

Efter maten spårar som vanligt allt ut i ett ändlöst drickande, bongo-trummande och annat liv som retar upp grannarna...

Wednesday 4 April 2007

En underbar värld!

Klockan 22.30 knackar någon på dörren.
Är min granne Anna som iklädd mysoverall skiner upp med ett bländande leende...

-Ska du med ner till stora korsningen och kolla på värsta stora bilkrocken?
De har spärrat av hela området, MASSA polisbilar och ambulanser...

Avböjer vänligt och återgår till mitt.
Senare ramlar en halvfull flickvän in...

-Vet du vad som hänt i stora korsningen?
Bilkrock, jaha! Verkar stort, med sånt pådrag är det säkert massa döda...

Allt återgår och det görs planer för morgondagen, och bums i säng...
-Det kommer iaf att vara tyst och lugnt inatt, nu när stora vägen och korsningen är avstängd!
Säger Frida innan hon somnar.

Åh! Härliga, varma cyniska värld!

Friday 30 March 2007

Flytten!


I några månader nu har jag funderat på att flytta hem till Sverige,

och för 3 veckor bestämde jag mig. Nu är det dags!
Att lämna London känns inte vidare svårt!
Nej, det är att komma tillbaka till Sverige som känns svårt,

läskigt och osäkert.

Efter BARA 1,5 år i ett annat land börjar det krypa upp funderingar och tankegångar som inte känns svenska!

Ideal, moral och sanningar som man lärt sig sedan man var barn stämmer inte längre in i ens liv...
Här är livet mer tillbakalutat, avslappnat (om man inte jobbar med bank/finans dvs).
Synen på alkohol, droger och sätten att umgås på är annorlunda.

ALLT är nästan annorlunda här, självklart på gott och ont!
Engelsmännen ser sig inte som en del av Europa, utan mer som ett eget kungarike.
En ögrupp som lika gärna skulle kunna ligga i Asien eller Afrika.

I vissa anseenden skrämmande likt USA.

Jag har lärt mig att acceptera saker jag aldrig skulle acceptera i Sverige...
Här har jag även lärt mig mycket om Sverige, tittat på utifrån.

Varit tvungen att förklara saker som i Sverige, för en svensk är självklara saker man inte ens tänker på.

Men som sett utifrån verkar helt fel och konstigt...

Nu går jag bara och väntar på att flytta hem till Sverige igen, och vad som kommer att hända då!

Känns som att jag börjar på ett nytt kapitel i mitt liv!