Krönikörer/kritiker...

Avd. Världens konstigaste jobb!

Krönikör, kritiker, ensam, tragisk, avundsjuk, fåfäng!
Kärt barn har många namn...
Undrar hur många som i lågstadiet hade krönikör/kritiker som drömyrke?
Som jag förstått det är det oftast misslyckade författare, journalister, artister och musiker som blir kritiker...
Bara namnet kritiker är fyllt av negativ energi...

Värst av dem alla är nog musik-kritikerna!!!
Hur de så poetiskt bygger upp en drömvärld om dessa musikaliska, poetiska och övermänskliga musiker, eller hur de utan några som helst anledningar kan såga en artist utan några som helst belägg!
Musiker som mest sitter och knarkar, super och försöker hitta på nya sätt att kunna rimma på kärlek!

Tyvärr börjar man närma sig ålderns höst, börjar bli gubbe.
OCH man börjar bry sig över vad dessa stackars människor skriver!!!
Quetzala Blanco som för övrigt inte gör särskilt djupdykande eller intressanta artiklar utan mest skriver skvaller-artiklar om typ Lindsay Lohan och dylikt.
Denna Quetzala skrev om Tori Amos nya skiva, eller rättare sagt sågade den vid fotknölarana...
Enligt henne skulle hon ha lagt ner karriären efter Cornflake Girl...
Blev så arg när jag läste det!
Självklart ska alla få tycka och tänka fritt och öppet!
Men varför ger man detta uppdrag till en person som med facit i hand hatat allt Tori har släppt sen 90-talet?

Självklart finns det undantag även i musiker-kritiker-kåren!!!
Är en sann glädje att läsa om Carl Reinhodtzon Belfrages korståg mot Kent!
Hur han jämför dem med Gyllene tider och sågar deras "poetiska texter".
Han vågar som enda kritiker i Sverige tala illa om Kent.

Kent / Musik non stop.

-Jag sa upp mig för att fånga lite sol
och jag flyttade mitt skrivbord och min stol.

Kanske det finaste textraden nånsin skriven, snyft...

Jag stöder Belfrages kamp emot Kent!

Efter dessa kritiska rader kan man väl bara konstatera.
Att kritisera är mänskligt och något som alla gör!
Vissa har turen att kalla det sitt jobb.
Kanske är det världens slappaste, bästa jobb!